känslor
kollar upp mot himlen som lyser klarblå.
musiken i öronen och jag blundar och tänker till.
känslan jag har i magen vägrar försvinna och smärtan i hjärtat finns kvar.
kommer allt ordna sig till slut?
jag måste tänka positivt fastän det inte går, jag tänker inte låta mig sj tryckas ner.
jag känner mig nergrävd och kan inte andas även fast jag känner hur vinden blåser i ansiktet på mig.
är den här känslan bra eller dålig?
har inte styrka nog att se tt allt är verkligt...
nu stoppas musiken och jag känner en hand på min axel, han står där så vacker
och innan jag hinner känna hans armar runt om mig är han borta.
jag öppnar mina ögon och känner hur tårarna rinner ner.
han kom lika snabbt som han försvann.
jag kollar runt och märker att det här aldrig kommer få ett slut.
när en dörr stängs, öppnas alltid en ny..
/MariaCole~
