när jag viskar ditt namn, smärtan försvinner snabbt jag älskar dig du har mitt hjärta i din hand
jag sätter mig på bussen, ensam längst bak har vandrat efter dina fotspår hela dan ingenting är likadant sen dagen du gick, och alla minnen dyker upp när jag möter din blick regnet öser ner, tankar jagar mina dagar så hur ska jag klara mig i denna saga? går inte glömma fyfan vad de är svårt jag bränner upp minnen av dig emellan åt. och jag säger förlåt för jag vill inte va din vän känner mer än så efter allt som har hänt, men ingen ser mig fast livet står i lågor frågor utan svar har satt mig i plågor du var den ända men stunder är förbi försöker inte tänka men de är svårt att låta bli när vi inte längre är två i denna värld vi blev ingenting och bara sakta gled isär, så var du än är och var du än går lyssna för mina känslor består för dig.. jag gav dig allting jag kunde men du vände ryggen till sorgen tränger djupare och ingenting är som jag vill ser min spegelbild blänker i en vattenpöl vill bara fly och bosätta mig på en öde ö. livet går vidare men känner de så plågsamt tiden läker inga fucking sår dagarna går långsamt de som jag sa de är svårt för mig att glömma nyckeln till mitt hjärta de var du i mina drömmar. tanken ömmar om dig med någon annan säg mig kommer saker bli desamma sen mitt hjärta brann och elden spred sig själen blir till aska så lätt att gå ner sig men jag ber dig jag hoppas att du minns all den kärlek som jag gav dig som fortfarande finns, sorgen tränger på du är den ända jag har för dig är allting över, men för mig finns du kvar!
/MariaCole'
